Årets rosor från de nordiska rosensällskapen

Varje år väljer de nordiska rosensällskapen årets rosor som presenteras i de nordiska sällskapens medlemstidningar inför kommande säsong. 

Årets rosor 2018

Sverige

’Alfred de Dalmas’ – buskros
Text och foto Håkan Kjellin

Jean Laffay, som tagit fram sådana rosor som ’Henri Martin’, ’Duchesse de Montebello’, ’Nuits de Young’, ’William Lobb’ och ’La Reine’, introducerade ’Alfred de Dalmas’ år 1855. Det är en pålitligt remonterande mossros vars knoppar är som små rosafärgade klot. Den fullt utslagna, fyllda blomman blir nästan vit. Blommorna sitter i små buketter (3-5 tillsammans) på korta stjälkar och doftar starkt och sött. Den upprätt växande busken blir (i Skåne) 1-1,5 m. Rosen är frisk, men kan någon gång angripas av svartfläcksjuka. Zon 4.

 

Danmark

På årsmötet 2018 valdes en modern och en historisk ros som årets ros 2018.
Det var nominerat tre rosor i var kategori. Styrelsen hade beslutat att nominera rosor utifrån temat friska rosor. Alltså rosor som är sjukdomsresistenta och som klarar sig bra utan bekämpningsmedel. Nomineringen har gjorts utifrån Danska Rosensällskapets medlemmars odling under skilda förhållanden och utvärderingar i Danmark, eller i länder med liknande odlingsförhållanden som Danmark. Det senare gäller bara för de moderna rosorna. De nominerade var:

De 3 moderna rosorna
‘Kir Royal’ (Meilland 1995). Ca. 2 meter hög klätterros. Ljust röda blommor med rosa schatteringar, medelstark doft. Remonterande.

Rosa rugosa ‘Louise Bugnet’ (Bugnet 1960). Ca. 180 cm hög buskros. Doftande, med vita blomor med rosa kant. Bildar nypon. Remonterande.

‘Hansestadt Rostock’ (Tantau 2010). 60-80 cm hög rabattros. Aprikosfärgade blommor med svag doft.  Remonterande.

De 3 historiska/bevarandevärda rosorna
Rosa gallica ‘Charles de Mills’ (okänd härkomst). 1 meter hög, tät buske med fyllda, doftande, purpurfärgade blmmor. Engångsblommande. 

Rosa gallica ‘Splendens’ (‘Frankfurt’) (okänd härkomst). 2 meter hög buske med enkla till halvfyllda, karminröda blommor. Bildar nypon. Engångsblommande.

Rosa gallica ‘Duchesse de Montebello’ (Laffay 1826). 120 cm hög buske, nästan tagglös, med ljust röda, kraftigt doftande blommor. Engångsblommande.

Vinnarna blev: 

 
‘Louise Bugnet’ 
Foto Jens Otto Pedersen

 
‘Charles de Mills’ Foto Annelene Christensen

 

Finland

’Borgbackens Skönhet’, ’Borgbacken’
Text Pirjo Rautio Översättning och foto Inger Kullberg

I Finland har anmärkningsvärt många gamla vackra pimpinellrosor bevarats. Av dessa är fyndrosen ’Borgbacken’ ett gott exempel. Den har hittats nedanför nöjesparken Borgbacken i Helsingfors, där den troligtvis planterades på 1950-talet under Bengt Schalins tid som överträdgårdsmästare.

’Borgbackens Skönhet’(’Linnanmäen Kaunotar’, syn. 'Linnanmäki') presenterades i Rosenbladet och i Suomen Ruusukirja på 1990-talet. Senare har man förkortat namnet till ’Borgbacken’ (Ruusujen nimet/Rosornas namn, 2004).

På fyndplatsen växte ’Borgbackens Skönhet’ med hjälp av rotskott till ett åtminstone 2,5 m högt, brett ståtligt buskage.

’Borgbacken’ är högväxande, men grenarna kan böja sig under blommornas tyngd. I södra Finland börjar den rikliga blomningen ofta redan i början av juni. De enkla, 7–8 cm breda blommorna öppnar sig som gulaktiga, men ljusnar sedan till gräddvita. Den svaga doften är något unken, vilket tyder på arv från turkisk gulros.  Busken är dekorativ också om hösten, bland de vin- eller violettröda bladen och de svarta runda nyponen öppnar sig då vita blommor.

 

Norge

'El Ariana' - av Rudolf Geschwind, 1912
Text och foto Mona Vestli

'El Ariana' är en hög, blomrik, lättskött, gammaldags buskros, med vackra och väldoftande blommor med speciella färgschatteringar från laxrosa till aprikos. Det var en okänd ros som hittades på Sør-Vestlandet 1986 av en hedersmedlem i rosföreningen, Idar Jansen. Styrelsen i Norsk roseforening har utnämnt den Årets ros i Norge 2018.

I Årringen 2010 skriver Per Harald Salvesen att 'El Ariana' i många år odlades "av rosentusiaster i Sør-Norge för sin vackra blomning och friska bladverk. Länge förblev dess identitet ett mysterium, innan den ganska nyligen identifierades som 'El Ariana' (Jansen & Salvesen 2004; Jansen 2007). Över hela Europa var den helt försvunnen. Den var endast bevarad i Norge hos rosälskare i Oslo (Conradi 1999) och Stavanger (Jansen 2007). Nu finns den åter i handeln och är spridd till större samlingar på den europeiska kontinenten. Ursprungligen intoducerades den av rosförädlaren Peter Lambert i Tyskland 1912. Den togs till Norge av familjen Brynes plantskola i Stavanger och kom i handeln därifrån så tidigt som 1915. I kommentaren i P. Lamberts katalog för 1912 har den Rosa × harisonii som en av sina föräldrar och korsningen gjordes troligen av Rudolf Geschwind innan han dog 1910.

Idar Jansen berättar historien på sin blogg http://roseidar.blogspot.no (lite omskrivet): Hos en äldre rosentusiast i Sandnes fick jag rosen 1986/87. Han hade köpt rosen 1936 och kunde bara namnet på den. Vem som hade tagit fram den visste varken han eller Brynes plantskola – som saluförde den 1917–1955.

Jag sökte efter ursprunget till denna okända ros i alla kända rosböcker och på internet, utan resultat i 15 år utan att hitta något. 1999 kom jag över en bok av Brent Dickson (USA) med titeln "Old Rose Breeder". Där fanns en ros med namn 'El Ariana' (Geschwind), som snittros – med det kunde väl inte stämma? 2001 fick arboretet i Bergen rosplantor av mig. Per Salvesen sökte i alla kända rosarier, botaniska trädgårdar och arboreta i Europa. Utan resultat – inte någon kände till rosen. Så en dag fick Salvesen telefon från direktör Erich Unmuth vid den botaniska trädgården i Wien. Han frågade om arboretet i Bergen hade 'El Ariana' – en ros som troligen försvunnit under 1940-talet. I Wien fanns alla dokument och anteckningar efter Geschwind, med beskrivningar av fler än 160 olika rossorter. De ville ha plantmaterial, plantor och bilder. Jag skickade detta till Wien. En månad gick då jag fick ett glädjande svar! Det var rosen 'El Ariana' (Hybrid lutea). Helt otroligt att den har överlevt här uppe i norr i en stenhög!

Det blev rusning efter rosen, från rosarier, botaniska trädgårdar och arboreta över hela Europa. Knud Pedersen kontaktades för att få hjälp med förökningen. 2004 var jag i Sangerhausen, Tyskland, värdens största rosarium med cirka 8000 rossorter. Direktören Hella Brummer kontaktade mig och berättade stolt att rosen ’El Ariana' nu fanns i samlingen. Rosen kom från arboretet i Bergen 2003. Nu finns rosen i handeln i Norge, Danmark, Sverige, Tyskland, Frankrike och troligen även i England och USA.

 

Island 

Text och foto Vilhjálmur Lúðvíksson

Enligt överenskommelse vid Nordiska rosensällskapets möte 2016 i Bergen har Rósaklúbbur Garðyrkjufélags Íslands styrelse nu sett ut följande två rosor som årets rosor 2018. Island utser varje år en inhemsk och en utländsk årets ros.  

Den isländska rosen är Rosa spinosissima 'Katrín Viðar' en frösådd som uppstod i Reykjaviks botaniska trädgård i början av 1960-talet från frö som som sägs vara 60-åriga frön från en nu nedlagd botanisk trädgård i Nordryssland. Rosen uppmärksammades så i slutet av 1970-talet och fick sitt sortnamn i mitten av 1980-talet. Den sattes i produktion vid Reykjaviks trädgårdsanläggning av Jóhann Pálsson, den dåvarande direktören för Reykjaviks trädgårdsmyndighet. Rosen döptes formellt och fick namn efter fru Katrín Viðar som tillsammans med sin man bidrog till Reykaviks botaniska trädgårds tillkomst 1961. Rosen är en säregen spinosissimaros som blommar rikligt med stora enkla blommor med lite tjocka vita kronblad, med ljust röda och lila inslag ibland. Busken kan bli upp till 1,2 m hög.  

Den finska rosen 'Lumo' utsågs till den utländska. Den är en av de rosor som Peter Joy och hans medarbetare tog fram och som kom till Island först 2010. Det är en frösådd av 'Applejack' som professor Griffith J. Buck fick fram från en relativt komplex hybridisering, bl.a. med R. rubiginosa och R. laxa Retz. som den danskfödde (från Ribe) Niels Ebbesen Hansen tog med till USA från en av sina äventyrliga insamlingsresor till Siberien och östra Asien omkring sekelskiftet 1900. R. laxa Retz. har spelat en stor roll vid hybridiseringen av mycket härdiga rosor (bl.a av F.L. Skinner) till Kanadas slättprovinser under det tjugonde  århundradet. 'Lumo' har utmärkt sig i Island som särskild härdig, blomvillig och praktiskt taget kontinuerligt blommande, oavsett väderförhållanden, bl.a. under den regniga och kalla  sommaren 2013. Den är kraftigväxande och kan lätt bli 2-2,5 m hög.Vi kan på goda grunder rekommendera 'Lumo' för nordiska trädgårdar.