Moderna buskrosor

Text: Erik Holm och Henny Johansson

Dessa rosor bildar ingen enhetlig grupp. Föräldrarna kan tillhöra vitt skilda sortgrupper men moschatahybrider och framför allt tehybrider och floribundor är vanligast. "Förvuxna floribundor" är ett kritiskt omdöme som kan riktas mot en del av dessa rosor men gruppen innehåller också många attraktiva sorter med utpräglad buskkaraktär och stort trädgårdsvärde. De moderna buskrosornas mångsidighet har bidragit till att dessa rosor i ökande grad har övertagit mycket av rabattrosornas tidigare dominans.

Rosa moschata
Myskrosen, Rosa moschata, är en högväxt ros med klasar av vita, kraftigt myskdoftande blommor från sent på sommaren till sent på hösten. Den är dåligt härdig på våra breddgrader. Sedan 1800-talets början har den använts av rosförädlare främst i syfte att få den senblommande egenskapen att gå i arv till nya rosor. Det var först i början av 1900-talet som de rosor vi idag kallar för moschatahybrider kom fram. Den första, 'Trier', kom 1904 och är en korsning mellan en multiflorahybrid och en noisetteros ('Rêve d'Or), den senare med moschatahärstamning. Med 'Trier' som bas fick i början av 1900-talet en engelsk förädlare (Pemberton) fram en lång rad moschatahybrider som fortfarande är populära världen över, t ex 'Moonlight' och 'Felicia'. 'Ghislaine de Féligonde'(Turbat) och 'Mozart' (Lambert) är två andra omtyckta och rikblommande sorter.

Moschatahybriderna kännetecknas framför allt av att de bär blommorna i stora skärmar och att de är rikblommande under lång tid. Många av dem har stark, fin doft av mysk. Blommorna varierar från små och enkla till större och fyllda i en rik skala av oftast milda pastellfärger. Sensommarblomningen är särskilt attraktiv. Några blommar mer eller mindre kontinuerligt, från slutet av juli till långt in på hösten, andra i två avgränsande flor. Rosor som hör till gruppen kräver en varm och solig växtplats med god jord. De flesta klarar odling i zon 3, några i zon 4. Plantering bör ske med okuleringsstället 15 cm under jordytan, de bör vintertäckas. De kan frysa ner men kommer ofta med blommor på grenar som kommer från ved som klarat sig under jordytan. Moschatahybriderna utgör en mycket värdefull grupp av buskrosor som lämpar sig särskilt väl för samplantering med andra växter i blandade rabatter.

 

'Trier' (foto Henny Johansson) och 'Ghislaine de Féligonde' (foto Inger Kring)


Moderna buskrosor
Moderna buskros-gruppen har blandad härkomst. Detta visar sig också i det varierade utseendet på de sorter som räknas till gruppen, från tehybridsliknande karaktär, som t ex 'Pearlie Mae', ca 90 cm, till den kraftiga busken 'Applejack', ca 2 m. Båda dessa rosor är framtagna av Griffith Buck, en förädlare i Iowa, USA, som arbetade med att ta fram härdiga moderna buskrosor. Ett tiotal av Bucks rosor finns sedan 1990-talet i Göteborgs rosarium. (i) 'Pearlie Mae' blommar kontinuerligt medan 'Applejack' remonterar med ett kraftigt flor i augusti. De flesta sorterna i gruppen blir drygt 1 m till 1,5 m höga. Men till gruppen hör också 'Alchymist', som kan användas som klättrare. Flertalet remonterar eller blommar kontinuerligt. Knappast några andra buskrosor ger en sådan varaktig blomsterprakt och kan uppvisa så skiftande färger. De engångsblommande sorterna är generellt härdigare och mera lättskötta än de remonterande.

 

'Alchymist' (foto Inger Kring) och 'Anita M' (foto Henny Johansson)

En grupp härdiga rosor som har tagits fram i Sverige av Ulrika Carlson-Nilsson är de s k Balsgårdsrosorna, 'Irma', 'Anna', 'Freja' och 'Balder'. Moderna buskrosor kan odlas som solitärer eller i mindre grupper om t ex tre. Några av dem, de som växer lågt och brett, är lämpliga som marktäckare. Samplantering med framför allt perenner rekommenderas.

  

Freja', 'Irma' och 'Anna' i Rosenlunds rosarium och 'Irma' (foto Henny Johansson)

En fin rogrupp som börjat saluföras i Sverige på senare år är rosor från ett hybridiseringsprojekt i Minnesota. De ingår i Northern Accent-serien och har förädlats fram under en 20-årsperiod av Kathy Zuzek, i samarbete med University of Minnesota, ’Ole, ’Lena’ och ’Sven’. ’Sigrid’ introducerades av Bailey Nurseries i USA 2011 och de övriga av samma firma 2007. 

 

Minnesotarosorna i Rosenlunds rosarium, Jönköping, och 'Lena' 

Bland annat har Rosenlunds rosarium i Jönköping provodlat dessa rosor i ett Rosens dag-projekt som syftat till att utvärdera bland annat härdighet och friskhet hos ett antal rosor. Buskarna är mycket kompakta och översållade med små blommor. Utmärkta rosor för den lilla trädgården, men som framgår av bilden från Rosenlunds rosarium är de också utmärkta i offentliga miljöer och på större ytor, om de exponeras som i Jönköping.

 

'Ole' och 'Sven' (foto Henny Johansson)


Engelska rosor

En speciell grupp av moderna buskrosor utgör de engelska rosorna, från den engelske uppdragaren David Austin. Med dessa i de flesta fall mycket vackra rosor har han velat förena de gammaldags rosorna bästa egenskaper som blomform och doft med de moderna rosornas långa blomningstid och rika färgskala. Tyvärr utvecklas inte alltid de engelska rosorna tillfredsställande i det svenska klimatet - de har svag växt och få blommor. Men om de ges varma och soliga växtplatser i zon 1-2, några sorter växer bra också i zon 3, hör de till de vackraste buskrosor man kan odla i sin trädgård idag. Bättre resultat uppnås med riklig vattning, bra beskärning och god näringstillförsel. Norges roskunnige Dag Lyngar har nått ett bra resultat med att odla engelska rosor i Norge i en zon som motsvarar zon 4-5 i Sverige. En av de bästa av de engelska rosorna är Austins första ros, den engångsblommande 'Constance Spry' som doftar starkt av myrra. Den är relativt härdig och frisk. Den har prövats med gott resultat i zon 4, på Vänersnäs. Den kan används både som klätter- och buskros och den får dekorativa nypon. Gallicarosen 'Belle Isis' är en av föräldrarna. Flertalet av de engelska rosorna har ett växtsätt, de ger långa årsskott, som gör att de bör kunna användas som låga klättrare i de varmare delarna i landet. Buskarna bör annars bekäras för att de skall hålla en fin form.

 

'The Pilgrim' och 'Leander' (foto Inger Kring)

Rosa moyesii
Sorterna i gruppen blir stora buskar, ca 1,5-2,5 m i södra Sverige. De är lättskötta, och användbara i större trädgårdar där de kommer bäst till sin rätt, speciellt namnsorten 'Marguerite Hilling' en rosa remonterande buskros. Sorten är en mutant av 'Nevada', en något lägre buske som får vita blommor, också den remonterar. 'Marguerite Hilling' kan mutera tillbaka till blommor med ursprungsfärgen på enskilda grenar. Av de sorter som liknar ursprungsarten får många vackra nypon, och växer som de på ett fontänliknande sätt, t ex 'Highdownensis'. De har ett stort skönhetsvärde som trädgårdsbuskar sett till växtsätt, blomma, blad och nypon.

 

'Margurite Hilling' i Göteborgs rosarium och 'Nevada' (foto Henny Johansson)

Rosa rugosa
Rosorna i rugosa-gruppen har fått stor användning i vårt land. Inte minst i offentliga miljöer. Rosa rugosa kommer ursprungligen från Japan och tillhör inte de svenska inhemska rosorna. Att de är så vanligt förekommande beror också på deras förmåga att sprida sig med egna rötter. 'Hansa' och 'Fru Dagmar Hastrup' tillhör de vanligaste. Men det finns många ytterst vackra rugosarosor. De är ofta mycket härdiga och klarar sig under karga och kalla förhållanden, de växer bra även på starkt sandblandad jord. De växer med täta och upprätta grenar. Rosa rugosa var rosea bildar stora buskage där de får chans att breda ut sig. Hybriderna sprider sig inte lika våldsamt men även de sprider sig bra på egna rötter. Grenarna har tätt sittande borsttaggar, bladverket är skrynkligt och blankt. Många av rugosarosorna får vackra höstfärger. Blomfärgen kan variera mellan vitt, rosa, rött och gult. Nyponen är dekorativa. Rugosarosorna är mycket odlingsvärda då de har ett stort prydnadsvärde hela växtsäsongen. De lämpar sig bra som häckväxter. Det finns många "grupper" av rugosarosor som tagits fram av skilda förädlare. Fler av dessa beskrivs mer ingående i Rosenbladet, se bl a Parkland - och Explorerserierna. (ii)

'Ritausma' och Louise Bugnet' (foto Inger Kring)

(i)  Andersson, Denise, "Härdiga moderna rosor", Rosenbladet nr 3/4-1992. (ii) Freeman, Ethel, "Brev från Kanada", nr 2-2001, och Jaksland, Roger, "Nya vinterhärdiga rosor", Rosenbladet nr 1-2002