POM i Småland

I Rosenbladet nr 2-2009 presenterar Svenska Rosensällskapet och POM, Programmet för odlad mångfald, några av de rosor som rosinventerare i den nationella rosinventeringen funnit i Sverige. Här är ett urval presenterade av Björn Kallin, Rosenlunds rosarium i Jönköping, funna i norra Småland.

Text och foto: Björn Kalin
Aldrig trodde jag för tio år sedan att jag i mogen ålder skulle åka runt bland torp, bondgårdar och herresäten för att leta efter gamla rosor. Studera kartor, trotsa mygg och knott, riva mig på taggar och gräva upp rotskott i oktobermörkret. Men efter den första inventerarkursen på Fredriksdal 2005, blev mitt öde utmätt och jag var fast. Vi har i Jönköping arrangerat två kom-och-visa tillfällen på Rosenlunds rosarium och intresset bland allmänheten har varit stort. Nästan ett 50-tal hitterosor har det blivit under de här tre åren. En del har varit dubbletter och andra har visat sig varit redan kända rosor. Men en del är fortfarande, i skrivande stund, okända.
Nedan har jag gjort ett litet urval med en kort beskrivning av sex stycken rosor, två från vardera säsong.
 
Den här rosen är en storväxt bourbonros, som vi tidigare placerade i damascenagruppen. Den förekommer i en del äldre trädgårdar från 30-40 talet, där en del står kvar på sin ursprungsplats. Denna ros är också spridd i ett mindre samhälle, nordväst om Jönköping. På grund av dess förhållandevis talrika förekomst i Jönköpingsområdet, har vi dristat oss till att döpa den till ’Jönköpingsrosen’. En hög och ståtlig ros, med mellangröna blad, taggiga grenar (medelmånga) och djupt rosa, fyllda blommor. Doften är kryddig och påminner om kryddnejlika.
 
Ros nummer två växer i ett koloniområde strax norr om Huskvarna. Denna ros har sitt ursprung i Södermanland och är hitflyttad av ägaren till kolonilotten. En låg, söt gallica, med mycket flata blommor cirka 6-7 cm, som verkar tåla regn bra. Doft medelstark. Sprider sig villigt.
 
Den tredje rosen, har en spännande historia som jag berättat om på POM:s hemsida. Vi kallar den ”Ebba Ramsayrosen”, döpt efter den kvinna som skapade Eugeniahemmet på Vilhelmsro, och där rosen en gång växte. Också den här rosen placerar vi i bourbongruppen. Mellangröna blad, högväxt, medelmånga taggar och med nickande, fyllda djuprosa blommor, cirka 7 cm med angenäm doft.
 
Rosor i rugosagruppen kommer inte in speciellt ofta på våra visa-dagar. Ett undantag är den här rugosan, som finns dokumenterad från Eksjö 1918 och idag växer på en villatomt i Gränna. Rosen är hög, över tre meter. Blommar rikligt en gång för att sedan återkomma med spridda blommor. Blomstorleken är 5-6 centimeter. Blomman har en svag blåton och har en medelstark, god doft.
 
Den sista rosen i denna kavalkad kallas av ägarna för ’Visingsörosen’. I början av 1900-talet flyttades denna ros med från Visingsö till fastlandet västerut. Rosen har jag inte lyckats med att direkt placera i en sortgrupp. Den är cirka 1,5 meter hög, de äldre grenarna har taggar som är olika stora. Blomman är 8-10 cm, fylld och ”fluffig”. Doften fin, medelstark. Detta var ett litet urval av några rosor, som vi funnit i regionen. Förhoppningsvis ska vi under 2009-2010 hitta ytterligare intressanta sorter i vår region och givetvis hela landet.