Rabattrosor

Text: Erik Holm och Henny Johansson

Äldre
Rosa chinensis, kinarosor
Rosa chinensis var minima, miniatyrrosor
Rosa x odorata, terosor

Moderna
Polyantharosor
Floribundarosor/klasblommande rabattrosor
Tehybrider/storblommiga rabattrosor

Äldre rabattrosor

Rosa chinensis, kinarosor
Kinarosorna kom till Europa i slutet av 1700-talet. En av de första var 'Old Blush'. Kinarosorna bidrog med en utökad färgskala och ihållande blomning i det fortsatta förädlingsarbetet. Också formen påverkade, med ett sirligt och vekt växstsätt, och de fint fomade knopparna. De kan klara sig i zon 1-2. I kallare delar kan de odlas i krukor som tas in på vintern. De kan blomma större delen av året med rätt innetemperatur.
'Mutabilis' är en av de kinarosor som klarar sig på friland i zon 1-2, men den fryser ner om den inte täcks. Kinarosorna behöver alltså god vintertäckning och god skötsel under hela året för att bli bra och under växtsäsongen, gödsling, vattning och upprepad beskärning. 'Mutabilis' har en fin färgskala, detta gäller både blommor, grenar och bladverk. Blomman är gulrosa-lax-karminrosafärgad. Grenar och taggar är röda, bladen är blå-gröna med inslag av rött. En tilltalande egenskap hos kinarosorna, exempelvis 'Mutabilis', är att blommorna inte bleknar i sol eller av ålder utan snarare tilltar i färgstyrka.

Andra välkända rosor i gruppen är 'Hermosa' och 'Slater's Crimson China'. Den senare ger en antydan om den färg som förnyade förädlingsarbetet, och bidrog till ett utökat antal röda rosor. Kinarosorna har också bidragit med en gul ros till förädlingsarbetet. Friska gula rosor har varit svårt att få fram i förädlingsarbetet.(i) En annan odlingsvärd och speciell ros som brukar räknas till kinarosorna är 'Bloomfield Abundance' som har ett mycket skirt, växtsätt, speciellt med tanke på blomklasar och knoppar. De blir relativt hög också för svenska förhållanden sett, ca 1-1,5 m. Annars bli kinarosorna lägre och utvecklas sämre i Sverige jämfört med om de odlas i södra Europa. Men de är vackra och förtjänar att odlas för sitt skönhetsvärde. 

 

'Arethusa' och 'Viridiflora', den gröna rosen (foto Henny Johansson)


Rosa chinensis
var minima, miniatyrrosor 

Rosa chinensis var minima har gett upphov till en grupp rosor som liknar kinarosorna men som är mindre, miniatyrrosorna. Miniatyrrosorna är lämpliga för odling i kärl, krukor och balkonglådor etc. eller tillsammans med andra låga växter, t ex i stenpartiet eller i framkanten av en rabatt. De behöver precis som den föregående gruppen regelbunden skötsel och god vintertäckning. Miniatyrrosorna har använts i förädlingsarbetet av bland annat Ralph Moore som har tagit fram ett antal miniklättrare.(ii) Rosor som räknas till gruppen är bland annat 'Tommelise', 'Butterfly' och 'Swany'. 'Swany' är en av de härdigare i gruppen, zon 4.

'Tommelise' (foto Henny Johansson)

 

Rosa x odorata, terosor
Terosen, Rosa x odorata, tros vara en hybrid mellan Rosa chinensis och Rosa gigantea, den senare har stora blommor. Den liknar kinarosen i växtsätt, men har oftast större, mer hängande blommor. Den växer lika sirligt som kinarosen men är något kraftigare i gren- och bladverk. Terosorna bidrog framförallt med en form som liknar kinarosens blomma men en större sådan i förädlingsarbetet efter det att den kom till Europa i början av 1800-talet. I början av 1820-talet kom en gul variant till Europa som fick stor betydelse för färgskalan hos de moderna rosorna.

Gruppen innehåller flera klättrande former. Rosorna i gruppen är frostkänsliga, men kan prövas i zon 1. Också här kräver den skötsel, och troligen vintertäckning. En fin samling terosor fanns i Göte Haglunds rossamling som donerades till Göteborgs kommun i samband med att Göteborgs rosarium skapades. I samlingen fanns då många för rosvärlden unika terosor. Några av dem fins kvar att beskåda varje sommar då de ställs ut i rosariet.

 

'Niphetos' och 'Aliance Franco Russo' (foto Henny Johansson)


Moderna rabattrosor

Polyantharosor
Den första polyantharosen kom fram som en korsning mellan en låg variant av Rosa multiflora och en kinaros. Under lång tid var de populära som rabattrosor på grund av sin rikliga blomning i täta klasar under hela den långa växtperioden. En bit in på 1930-talet ersattes de i allt större utsträckning av de nya floribundarosorna och har fört en rätt tynande tillvaro sedan dess, undantaget är väl den populära 'The Fairy'. 

Under senare år har ett ökat intresse för polyantharosorna kunnat noteras, glädjande nog för flera av dem försvarar utmärkt väl en plats i dagens trädgårdar. De är till exempel generellt sett härdigare och mer problemfria än floribundorna. Och den utsökta elegansen hos t ex 'Cécile Brunners' små gracila blommor får man leta länge efter. Sorter som 'Mevrouw Nathalie Nypels', 'Mrs W. H. Cubbush' och 'Yvonne Rabier' utgör fortfarande attraktiva alternativ som rabattrosor men lämpar sig också utmärkt till samplantering med mer robusta buskrosor.

 

'The Fairy' och 'Marie-Jeanne' (foto Henny Johansson)

 

Floribundarosor/klasblommande rabattrosor
Om tehybridrosen utmärks av storleken och kvaliteten hos den enskilda blomman, så är förmågan att ge färg och masseffekt i rabatten genom mängden blommor i stora klasar det som kännetecknar floribundarosorna. För att fortsätta jämförelsen så är floribundarosorna generellt sett härdigare, mera robusta och har större sjukdomsresistens än tehybriderna. Floribundorna utgör den största rosgruppen i Sverige och övriga nordiska länder medan tehybridrosorna är populärast i länder med mildare klimat.

Det var Poulsen Roser APS i Danmark som introducerade den första floribundarosen, 'Rödhätte' (Poulsen 1911), en korsning mellan en polyantharos och en tehybridros. Den stora mängden blommor i klasar är ett arv från polyantharosen medan de större blommorna, jämfört med polyantharosorna, är tehybridens bidrag. Senare har rosor av skilda slag korsats med floribundarosor, också tehybrider, vilket inneburit att gränserna mellan dem har suddats ut. Idag finns floribundarosorna i en mycket rik färgskala. Doften är oftast svag, undantag ges. Flertalet blommar från slutet av juni till långt in på hösten. De flesta klarar zon 4. De trivs bäst på soliga och skyddade växtplatser.

Några förslag på bra floribundarosor inom de fyra basfärgerna är: Vita: 'Iceberg' (säljs ofta under namnet 'Schneewitchen'), 'La Paloma' och 'Margret Merill'; Rosa: 'Bonica 82', 'Sommerwind', 'Astrid Lindgren' och 'Leonardo da Vinci'; Röda: 'H. C. Andersen', 'Allotria' och 'Pussta'; Gula: 'Allgold', 'Amber Queen', och 'Friesia'. Den vita 'Iceberg' väljer vi att ta med, trots att den kan drabbas hårt av svartfläcksjuka. Det gör den oftast senare på säsongen. trots det är den odlingsvärd, den är vacker och mycket blomvillig. Det finns en klättrande variant.



'Astrid Lindgren' och 'Odyssey' (foto Inger Kring) 

Det finns många "grupper" av floribundarosor, t.ex. de så kallade målarrosorna med flera färger i blomman, som 'Cezanne'. Chris Warner i Strorbritannine har förkat rosor med Rosa persica och fått fram tvåfärgade rosor med ett tydligt mittöga, som t.ex. 'The bulls Eye' och 'Eyes for You'. 

  

'The Bulls Eye' och 'Eyes for You' (foto Henny Johansson)

Tehybrider/storblommiga rabattrosor
'La France' som kom 1867 är en korsning mellan en teros och en remontantros. Den innebar en ny era i rosutvecklingen: övergången från gammaldags till moderna rosor. Tehybriderna förenar remontantrosens kraftiga växtsätt, blomstorlek och härdighet med terosens kontinuerliga blomning, eleganta högbyggda knoppar och gracila blommor i delvis nya färger. Med sin moderata höjd, ca 70-120 cm, och upprätta växtsätt lämpar sig tehybridrosorna för grupplantering i rabatter. Tehybriderna blev snart så populära att övriga äldre rosgrupper höll på att försvinna ur odling. De är idag i länder med mildare klimat än det svenska den ojämförligt populäraste rosgruppen med mer än 7000 sorter registrerade. Många sorter kommer och går - gäller också om floribundarosorna - i den hårt uppdrivna jakten på nyheter. Under senare år har gränsen mellan tehybrider och floribundarosor blivit alltmer flytande.

'Peace' (foto Mona Vestli)

Berömda tehybridrosor - och trendsättare - har framför alt 'Peace' (Meilland 1945) och 'Super Star' (1960) blivit, den förra för sina stora blommor och den senare för sin cinnoberröda färg. 'Chicago Peace' är något mer rosafärgad än 'Peace'. Andra bra tehybrider är den vita 'Pascali', den orangefärgade 'Alexander' som i färg ligger nära 'Super Star'. 

Tehybridrosorna kräver mycket av växtplats och odlare: god och genomsläpplig jord, varm och solig växtplats, samt intensiv skötsel, bland annat med tanke på beskärning och vintertäckning. Flera av dem kan odlas i zon 3, ett mindre antal kan prövas i zon 4 och 5, t ex 'Peace' i zon 5. De är överlag ganska svampkänsliga. Många tehybrider med styva och långa stjälkar är utmärkta snittrosor. De något kraftigare sorterna lämpar sig väl som solitärer i mindre trädgårdar. Göteborgs rosarium och Rosenlunds rosarium i Jönköping har Sveriges största samlingar av tehybrider.