Skadedjur på rosor

Text Ulf Axelsson
Foto Henny Johansson där ej annat anges

Nedan följer en kort sammanställning över insekter som kan vålla stor skada bland våra rosor. Det rör sig här om insekter som vållar skada ovan jord även om de också i olika utvecklingsfaser använder jorden som mellanstation. De kan påverka växtens utseende i stort och kan ibland förstöra större delen av säsongens blomning. Insekterna använder olika delar av plantan som näring, ofta i fortplantningssyfte. De kan angripa bladmassa, skottspetsar, blomknoppar etc. och det visar sig i olika symtom/skador. Vissa år är angreppen omfattande och kan då vara svåra att bekämpa. Väderlek och tillgången på naturliga fiender påverkar stort.

Steklar

Tre olika stekelarter är vanliga och kan vid talrik förekomst allvarligt skada rosorna. De är så gott som omöjliga att bekämpa genom besprutning med något insektsmedel. Det finns gemensamma drag om man ser på de fullbildade djuren, dvs. de flygande individerna, ”stekeln”. Till utseendet är de snarlika, ganska små, flygliknande, glänsande svart med gråaktiga vingar. De rör sig ganska trögt och det är relativt enkelt att fånga dem med fingrarna, en möjlig bekämpningsmetod. Flygtiden är väderberoende, för södra Sverige börjar den vanligen i mitten av maj. De värsta angreppen inträffar då under maj – juni.

 

Rosenskottsstekeln
Den fullbildade insekten lägger ägg i skottspetsarna där larven gnager sig in och vidare in till märgen. Angripna skott vissnar och svartnar.

Bekämpning: Nyp av angripna skott med inneliggande larver. Det är viktigt att man får med larven, innan den kryper ner i marken och där förpuppas för att senare ge upphov till fler insekter och senare nya larver.

 

 

Lilla rosenbladsstekeln
Insekten lägger ägg i bladkanterna, som rullar ihop sig. Ett enda djur kan få flera blad att rulla ihop sig, s k systemisk giftverkan.

Bekämpning: Plocka bort angripna blad så fort symtomen visas, vid de första synliga ihoprullade bladen, annars riskerar hela busken att angripas.

 

 

 

Slemmiga rosenbladsstekeln
Larverna lever på bladen vilka de snabbt kan skelettera, dvs ytterhuden sparas och allt det gröna äts upp. De vuxna djuren flyger när rosorna fått sina första blad utvecklade. För Västra Götaland innebör det mitten till slutet av maj. Här får vi dessutom en andra generation i augusti – september. Förpuppningen sker i jorden.

Bekämpning: Man kan försöka klämma ihjäl larverna men de kan vara svåra att få bort dem på det sättet då de vanligtvis är väldigt många. Insektsmedel kan sprutas på larverna. Man kan också försöka få bort den fullbildade insekten, dvs stekeln, på samma sätt.


Foto Ulf Axelsson

 

Bladlöss

Rosenbladlus går bl a på rosor, men också på väddväxter.

Bekämpning: Bekämpning behöver sällan göras. Ett till synes kraftigt lusangrepp brukar dö ut av sig själv då de ofta angrips av bl a nyckelpigor, parasitsteklar och blomflugelarver som kan hålla nere mängden bladlöss, om man har tur. Småfåglar är också goda bekämpare av insekter, bl a bladlöss, varför förekomsten av dessa bör gynnas i trädgården. Bladlöss kan vid kraftiga angrepp sprutas med såplösning eller kallt vatten. Vid mindre angrepp kan man trycka ihjäl dem med fingrarna. Bilden visar bladlöss och skinnrester (vita) av lössens hudömsningar.

 

Rosenstrit

Många tror att rosenstriten är det samma som vita flygare, vilket det inte är. Stritarna kläcks från de i fjolårsskotten instuckna övervintrade äggen. Larverna kommer fram strax efter att bladen utvecklats. Symtom av rosenstrit: Skador uppträder i form av sugskador på bladen. I början utgörs de av små vita fläckar längs med nerver, men kan till slut omfatta hela bladytan. De små vitgröna stritlarverna sitter på bladundersidorna.

Bekämpning: Kan sprutas med såplösning eller kallt vatten, eller tryckas ihjäl med fingrarna.

 

 

Blad- och knoppvecklare

Flera arter av små nattfjärilar kan ibland angripa rosor. I skottspetsarna brukar småbladen vara ihopspunna med fina trådar så att det bildas ett ”litet bo” där larven befinner sig. Man kan se gnagskador på blad och blomknoppar tillsammans med larvens spillning då rosen är angripen.

Bekämpning: Plocka bort larverna, eller snarare det ”lilla boet” för hand.

 

 

Jordgubbsviveln, syn hallonblomviveln

Viveln är en 2-3 mm lång skalbagge som är vanlig över hela landet där jordgubbar odlas. De övervintrande vivlarna uppsöker under vår och försommaren blomknoppar av jordgubbar, hallon och rosor. Honan lägger ett ägg inne i knoppen, därefter biter hon av blomskaftets kärlsträngar, varvid blomknoppen efter någon dag brukar trilla av och falla till marken. Larven fortsätter att utvecklas inne i den näringsrika knoppen. Är det engångsblommande rosor kan i värsta fall blomningen utebli p g a viveln. 
Bekämpning: Ett sätt att skydda enstaka plantor om man brukar ha stora angrepp kan vara att göra en nätbur av exempelvis odlingsväv, den behöver bara täcka rosen under rosens knoppstadium. När blomknopparna börja visa färg är vivelfaran över. Att samla in dem för hand kan vara svårt då de lätt släpper taget så snart man vidrör busken.